I februari för snart ett år sedan råkade jag ut för en olycka. Jag ramlade i en trappa.
En handikappsstång på väggen dämpade fallet eftersom jag tog tag i den, på vägen ner.
Hela armen/axel sträcktes ut. Följden blev en riktigt rejäl smärta i axeln.
Jag fortsatte att jobba, bet ihop och trodde att " det går snart över", men efter 7 veckor var det inte bättre.
Uppsökte då vårdcentralen, fick en corticonspruta och började på sjukgymnastik.
Fick remiss till röntgen, och den visade inget brutet. Fortsatte med sjukgynastik!
Efter sommaren började jag att tappa sugen, åter besök till vårdcentralen. Fick då tid för att träffa en specialistortoped.
Han misstänkte att det kunde vara en sena som var avsliten. Remiss till magnetröntgen!
Det visade sig då mycket riktigt att senan var mer eller mindre av, operation skulle ske så fort som möjligt.
4 dagar innan jul opererades jag. Ett par titthål och ca.1 dm långt snitt ( 8-10 stygn).
Axel skulle nu vara fixerad i flera veckor. Fick ett axellås som skulle vara på dag som natt.
Nu följde en svår tid; första nätterna fick jag sova sittandes, uppbullad med 8 kuddar. Efter ett tag gick det dock att ligga ner mer på rygg. Svårt när man är van att ligga på magen!
Hur som helst det är bara att gilla läget. Tänk själv hur duscha, gå på toan, äta och annat praktiskt. Höger arm till råga på allt elände! Men själv klarar man sig knappt, tur att det var jul/nyår/trettonhelg.
Sjukgymnastiken satte igång nästan direkt( mjukstart) Man måste vara väldigt, väldigt försiktig i flera veckor.
Nu har det gått 5 veckor och jag har inte axellåset längre. Sjukgymnastiken gör underverk, men kan inte göra alla rörelser än, försökte öppna en konservburk, i går , med en sån där ögla men det var bara att glömma. Kraften fanns inte där. Har fortfarande ont stundtals i viloläge och efter att jag gjort gymnastik, men känner att det går framåt för varje dag. Kan inte få upp armen än så jag kan borsta håret, men tandbortning går bra om jag böjer ner mig lite.
Vad skulle jag göra utan vänsterarmen?
Såret är jättefint.
Nu är det bara envishet som gäller, längtar tillbaks till jobbet.